Kiruna

R-E-S-P-E-K-T

Håller med!Bragden - för 47 år sen

Några av kvalhjältarna efter segermatchen mot MoDo. Fr.v. Erik Lakso, Christer Karlsson, Freddy Lindfors, Kalle Svensson och Leif Ejdeholm. Foto: Alf Lindbergh, Kuriren

Äntligen! Kiruna Säsongen 1972-73 blev historisk för norrbottnisk ishockey. Länet fick sitt första lag i allsvenskan, landets högsta serie på den tiden, när Sveriges bästa plantskola för hockeyspelare Kiruna AIF tog steget upp i hockeyns finrum.

Kiruna AIF som under en mängd av år fostrat många storspelare hade själva aldrig tidigare lyckats vinna den hårda nordligaste div. 2 serien och fått prova lyckan i ett kval. Laget hade fram till denna säsong som bäst blivit tvåa i serien. Och allteftersom man producerat nya framstående spelare via ett enormt ungdomsarbete, så har allsvenska värvare stått i kö och tagit hand om dessa. Men klubben har dock aldrig gett tappt utan arbetat oförtrutet vidare.

Tunga spelarförluster

Och belöningen kom så säsongen 1972-73 trots att man som vanligt hade drabbats av betydande spelarförluster. Länets främsta kedja den gångna säsongen med Kalle Svensson, Tomas Hedqvist och Åke Uusitalo hade splittrats. Trion satte 50 kassar tillsammans på 18 matcher. Hedqvist hamnade hos Björklöven och Uusitalo i Tingsryd. Den stabile finske backen Pekka Rampa lämnade liksom Bengt Brännmark. På minuskontot noterades även Göran Nilsson, Hans Öhman och Rolf Tillberg.

Laget gick dock fram som en ångvält och vann alla matcher i serien hemma på anrika klassiska Matojärvi. När sista omgången återstod var seriesegern klar. Sista matchen mot svåraste konkurrenten om seriesegern, IFK Luleå, skulle bli en ren defilering. AIF fullkomligt krossade kustlaget med 6-0 och skottstatistiken 48-17 säger egentligen det mesta om tillställningen. Efter matchen åkte AIF-spelarna ärevarv inför en entusiastisk publik som taktfast skanderade ”AIF de bästa – allsvenskan nästa”.

Klacken tystade prisutdelningen

I samband med prisutdelningen då Norrbottens Ishockeyförbunds sekreterare Bengt Hansson skulle överlämna plaketterna till AIF-spelarna, så var tanken att han skulle säga några ord. Men det var i princip omöjligt i den ljudkuliss som uppstod, när han fullkomligt överröstades av AIF-klacken som skanderade ”Segern är vår” och fortsatte att avverka hela sin omtalade sångrepertoar, anförda av den röststarke klackledaren Conny Ceder. Onekligen en mäktig känsla att vara på plats som en hängiven AIF-supporter.

Sluttabell div. 2 Norra A (18 omgångar)

1. Kiruna AIF 31Poäng
2. IFK Luleå 26
3. Bodens BK 25
4. PIteå IF 23
5. C/RIF 23
6. Medle SK 23
7. IFK Kiruna 12
8. Kåge IF 6
9. Malmberget 6
10. Luleå SK 5

I kvalspelet till allsvenskan kom AIF att ställas mot ex-allsvenskarna MoDo AIK, Tunadals IF, Hofors IK och Hammarby IF.

Det allsvenska kvaläventyret 1973

Kiruna AIF – Tunadals IF 9-3
Gästerna gick in för ett defensivt agerande, vilket höll i två perioder. Sedan tröt orken och AIF satte 6-1 i slutperioden. Individuellt plussar vi för Hans Ågren, Jan Aspvik, Jan-Erik Dantoft och Kalle Svensson. Kalle var banans främste aktör och svarade för många delikatesser och satte även två kassar.

MoDo AIK – Kiruna AIF 3-3
Ett heroiskt kämpande AIF fixade den ena poängen mot ex-allsvenskarna MoDo i deras egen hemmaborg Kempehallen. MoDo hade långa stunder ett kraftigt spelövertag, men hade svårt att förvalta detta mot ett vilt kämpande AIF. Jan Aspvik, Jan-Erik Dantoft och Hans Karlsson bildade bästa kedjeformationen. Lagkaptenen Hans ”Hugo” Ågren slet och jobbade oförtrutet.

Kiruna AIF – Hofors IK 1-5
Ett skadedrabbat hemmalag föll tungt mot Hofors. Detta var AIF:s första hemmaförlust på drygt 14 månader. En av de mest olyckliga AIF:arna var backen Erik Lakso som gjorde ett regelrätt självmål på målmannen Freddy Lindfors.

Hammarby IF- Kiruna AIF 2-6
AIF var hårt skadedrabbat och kom till spel med endast tre backar. Erik Lakso, Christer Karlsson och Sven-Åke Svensson gjorde en jätteinsats som kan betecknas som en bragd. I anfallsväg kretsade det mest kring Jan-Erik Dantoft, Jan Aspvik och Hans Karlsson. Skäggprydde Åke ”Ålen ” Eriksson svarade också för en helgjuten insats. Matchen direktrefererades av Torbjörn Hüber, norrbottens egen Åke Strömmer, per telefonlinje från Stockholm, till 800 hemmasupporters på Högalidskolan i Kiruna. Snacka om hockeyfeber i gruvstaden.

Kiruna AIF – Hammarby IF 7-2
AIF var överlägset och siffrorna hade kunnat vara betydligt större. Bästa AIF-anfall var Hans Ågren, Ove Engström och Åke ”Ålen” Eriksson. Speciellt ”Ålen” hade blommat ut under kvalet efter omskolningen från back till center. Jan Bergsten var prickfri i målet.
En lite märklig och udda händelse inträffade i samband med ett AIF-mål. Hela laget åkte in på isen för att gratulera målskytten och i samma veva låg några AIF-klubbor invid sargen. Två unga grabbar hoppade in på isen och snodde var sin klenod. Stort jubel bland publiken.

Tunadals IF – Kiruna AIF 5-3
Det var ett helt annat Tunadal jämfört med mötet i Kiruna. Hemmalaget vann fullt välförtjänt. AIF hade sina främsta kort i backen Christer Karlsson. I anfallsväg plussar vi för Jan Aspvik och en pånyttfödd Kalle Svensson som kom igen starkt efter en tyngre period.

Hofors IK – Kiruna AIF 4-5
På den svårspelade uterinken i Hofors blev Hans Karlsson stor matchhjälte för AIF genom att sätta den viktiga 5-4 pucken bara drygt två minuter före slutet. Han chansade med ett skott ur dålig vinkel som träffade en hemmaspelare och gick i nät. Vilt jubel i AIF-lägret.

Kiruna AIF – Modo AIK 7-1
Torsdagen den 15 mars 1973, en milstolpe inom norrbottnisk hockeyhistoria. I en helt avgörande match ”klädde” AIF av topplaget MoDo och vann med 7-1. Matojärvi ishall var fylld till bristningsgränsen. Den officiella publiksiffran vittnade om 4 100 personer, men det var nog snarare 5 000 som kantade rinken. AIF spelade ut hela sitt breda register och förvandlade motståndarlaget till statister. Det var sydländska scener som utspelades när slutsignalen gick. Stora delar av publiken rusade in på isen för att hylla sina hjältar. I vimlet sågs givetvis den store och röststarke hejarklacksledaren Conny Ceder, bärandes på sina axlar juniorlandslagsmannen Jan-Erik Dantoft. Detta var en kväll som aldrig kommer att glömmas. För mig personligen var detta mitt största idrottsminne någonsin. Dessutom att få uppleva det live och se kvalhjältarna på nära håll. Ett oförglömligt minne. Än idag, 45 år senare, får jag rysningar när jag tänker på denna osannolika bragd.

Brutet ringfinger – inget problem

Målvakten Freddy Lindfors var i praktslag och svarade för sin bästa insats under kvalet. Backspelet imponerade rakt igenom. Ett extra plus till kämpen Christer Karlsson. Kedjetrion med Jan-Erik Dantoft, Jan Aspvik och Hans Karlsson storspelade också. Annars var det andrakedjan som visade vägen och ordnade de tre första målen. Tvåmålsskytten Kalle Svensson var på toppenhumör och varvade delikatesser med jämna mellanrum. Han drog med sig snabbskrinnaren Leif Ejdeholm och Gunnar Lakso till ett effektivt bombardemang på MoDo-målisen Ivar Larsson. Slutligen en blomma till kämpen Åke ”Ålen” Eriksson. Han spelade de tre sista matcherna med ett brutet ringfinger och hade vägrat gipsning för att inte missa kvalfesten. Vilka hjältar!

Sluttabell kval till allsvenskan, norra gruppen (8 omgångar)

1. MoDo AIK 11 Poäng
2. Kiruna AIF 11
3. Tunadals IF 9
4. Hofors IK 7
5. Hammarby IF 2

MoDo AIK och Kiruna AIF blev därmed uppflyttade till allsvenskan eller div. 1 som den också kallades.

// Ove Björnström

Kommentarer
Lasse 15 mar 2018
Underbar story! Nu skrivs ny histora!!

Ingemar Tillberg 15 mar 2018
Såg en match mot Brynäs i matojärvi , det lade grunden till mitt hjärta för AIF.

Stefan 16 mar 2018
Nu behövs det en nytändning igen ... det är mer träning och behövs fler spelare i ettan

Sacke 17 mar 2018
Härliga minnen, hängde i taket på matto.

Världsmästaren om hyllningen: "Min höjdpunkt": 1979 gjorde Kiruna AIF något som ingen annan Norrbottnisk hockeyförening mäktat med varken före eller efter. https://t.co/tGGoNTjTZS pic.twitter.com/V5Z7A9lah2

— NSD nyheter (@NSD_nyheter) November 9, 2019

Bild: Håkan Stridblom | Laget som hyllades före nedsläpp på Lombia var en del Kiruna AIF framgångsrika ungdomar på 70-talet.

Världsmästaren om hyllningen: "Min höjdpunkt"

1979 gjorde Kiruna AIF något som ingen annan Norrbottnisk hockeyförening mäktat med varken före eller efter. Lagets J20-lag tog SM-guld. I lördags hyllades hjältarna på Lombia.

JSM-finalen spelade mellan Kiruna AIF och Djurgården. Favoriter var stockholmarna med spelare som Håkan Södergren, Peter Ekroth och Tommy Mörth.

Men AIF:arna ville annat.

När krutröken hade lagt sig efter slutsignalen så stod Kiruna AIF som guldmedaljörer efter seger med 7–5.

För Kiruna AIF hade något inte Djurgården hade. En målvakt i Mikael Gustavsson och Mikael Andersson som bara i finalen gjorde fyra mål och passade fram till de tre övriga.

– Det är klart att det var fantastiskt. Det är nog antagligen höjdpunkten i min karriär trots att jag vunnit både senior SM-guld och VM-guld. Det var ju då min karriär startade, säger Andersson.

Minns du något mer från finalen och hur ni hyllades?

– Minnena har bleknat och faktiskt minns jag guldet med A-pojkarna bättre.

Nu 40 år senare så hyllades laget på Lombia inför matchen mellan Kiruna AIF och Östersund.

Grunden lades under ganska många år där Kiruna AIF:s ungdomar höll till i Sverigetoppen. Laget tog SM-guld för A-pojkar 1976 efter att man slagit Djurgården i finalen och B-pojkar efter finalseger mot AIK.

Kiruna AIF tog sig till SM-slutspelet via segrar på Piteå i DM-finalen och senare Brynäs och Modo i Norrlandsfinalen.

Till slutspelet som avgjordes på Johanneshov i Stockholm hade förutom Kiruna AIF även Tyringe, Brynäs och Djurgården kvalificerat sig.

Där inledde Kiruna AIF med match mot Brynäs och det blev mest en formsak där coachen Sixten ”Sacke” Aidanpää vilade förstafemman tidigt i matchen allt för att spara dem till finalen.

Inför finalen så scoutade Aidanpää Djurgården och upptäckte snabbt en sak.

”Det räckte. Jag visste hur vi skulle starta. Jag och Göran Niva gick till hotellet och samlade grabbarna för genomgång klockan tio på kvällen. Där fick femmorna själva prata ihop sig sedan jag presenterat grundlinjerna. Djurgården, som dittills aldrig nått längre än till semifinal i JSM, hade värvat flera spelare inför slutspelet. Bland annat landslagsmännen Håkan Södergren, Peter Ekroth, Thomas Eriksson och Tommy Mörth”, säger Aidanpää till klubbens hemsida.

Kiruna AIF några spelare som senare i karriären skulle bli nationella stjärnor.

– I våran ålder kan du aldrig ta något för givet. Det märks inte minst på att det finns lagkompisar som inte längre är i livet och kan vara med oss här i dag, säger Andersson.

FAKTA
Guldlaget 1978/79
Målvakter: Björn Pudas och Mikael Gustavsson.

Utespelare: Ulf Dantoft, Peter Rehnblom, Lars-Erik Sörbrand, Tomas Johdet, Mikael Andersson, Torbjörn Keskitalo, Åke Sturk, Lars Karlsson. Harry Kiviniemi, Ingemar Törmä, Lars Gustavsson, Krister Vinsa, Tomas Kardefeldt, Thor Stöckel, Mats Gustavsson, P-O Lassi.

Ledare: Göte Johansson, Sixten Aidanpää, Göran Niva.

OBS: samtliga spelare var inte på plats vid hyllningen.