Jenni Hiirikoski

Pajala skrev:

Jokerman ll skrev:

Pajala skrev:Antigen Jenni eller Maja.

Maja tog flest poäng i grundserien och även i slutspel.

Jenni är ju en erkänt bra back, bland det bästa i hela världen faktiskt, tror ändå dom ger priset till Maja istället, en liten tröst efter finalförlusten

Blir det så är Jenni FÖR BRA för sdhl, den saken är klar!  

Vill man ha någon slags trovärdig med priset så ska Jenni ha det.

Pajala skrev:

Jokerman ll skrev:

Pajala skrev:

Jokerman ll skrev:

Pajala skrev:Antigen Jenni eller Maja.

Maja tog flest poäng i grundserien och även i slutspel.

Jenni är ju en erkänt bra back, bland det bästa i hela världen faktiskt, tror ändå dom ger priset till Maja istället, en liten tröst efter finalförlusten

Blir det så är Jenni FÖR BRA för sdhl, den saken är klar!  

Vill man ha någon slags trovärdig med priset så ska Jenni ha det.

Kanske det men jag vet faktiskt inte vad kriterierna är för att utse bästa backen, går man på poäng så får Maja priset men jag vet inte faktiskt vad mer som styr, kanske vem som är MVP för laget?

Rimligtvis måste man se till helheten, vad spelaren presterat totalt sett under säsongen; antal matcher, utvisningsminuter (i förhållande till istid), spelförståelse, spel - skott- och passningsskicklighet, skridskoåkning (ex. max åkning), special-teams (ex. poängproduktion och täcka skott), mål- och assistproduktion, närkampsspel (vojma), betydelsen för laget (ex. istid) och fair play (domarnas omdöme).

Det blir bara konstigt att dela ut pris till någon annan än Jenni.

Jenni Hiirikoski was honored before Team Finland's last game of the preliminary round

She's an inspiration to many young hockey players as well as her teammates, and now, she holds the record for most #WomensWorlds appearances at 14 🤯 @leijonat pic.twitter.com/uGUyhzBe4d

— IIHF (@IIHFHockey) September 1, 2022

Vi har Tyrminator och G.I. Jenni i varsitt A-lag i Vårat Gäng

Reflexion: Vi går för dubbeln!

Jenni Hiirikoski prickade in 2-0 mot Modo och har därmed gjort 100 mål för Luleå Hockey/MSSK i SDHL och SM-slutspelet!

Jenni har opererats och allt verkar ha gått bra. Hon kommer vara under övervakning några timmar och planen är därefter att hon ska kunna åka hem från sjukhuset senare ikväll. pic.twitter.com/kOxeaGNKMd

— Luleå Hockey (@LuleaHockey) March 19, 2023

"I dag var jag med om en väldigt skrämmande situation på isen. Efter operationen på sjukhuset mår jag bra och jag har kunnat åka hem redan. Jag skulle vilja tacka alla iblandade som hjälpte mig, både på isen och på sjukhuset. Jag är extremt tacksam för allt ni gjorde för mig. Jag skulle också vilja tacka alla som tänkt på mig och för alla fina kommentarer på sociala medier som visar stöd för mig i min situation som också måste varit obehaglig för er"

”Trodde att jag skulle förlora min bästa vän”

Sportens guldmålning av Luleå Hockey/MSSK har blivit en tradition. Den här gången är den mest känslosamma någonsin. ”I söndags trodde jag att jag skulle förlora min bästa vän”, säger Sara Grahn som fick se Jenni Hiirikoski lyfta bucklan efter det dramatiska dygnet.

Jenni Hiirikoski och Sara Grahn har länge varit två av lagets nyckelspelare.
De är också bästa vänner.
– I söndags trodde jag att jag skulle förlora min bästa vän. Jag såg henne rakt i ögonen och sedan såg jag en massa blod, det var ganska jobbigt att se om jag ska vara riktigt ärlig, säger Sara Grahn.

Tillsammans lyfter de pokalen och guldkonfetti flyger i rummet.
– Det betyder jättemycket att få vinna det här för Jenni. Hon lever hockey och lever för det här varje dag. Hon pushar oss och kräver saker av oss för att vi ska stå här som vinnare.

Kan du sätta ord på den prägel Jenni sätter på er som grupp?
– Jenni kräver att vi är här varje dag. Det är inget halvdant, vi är här och gör jobbet 100 procent, det spelar ingen roll om det är i gymmet eller på isen. Hon är aldrig nöjd och det är det som formar karaktären i laget. Vi krigar alltid till slutet och det bevisar ju hur många guld vi har i rad nu. Jenni är en stor nyckel till våra framgångar, säger Sara Grahn.

Hur var känslan när Jenni höjer bucklan?
– Helt fantastiskt. Vi är väldigt glada att hon står här i dag med tanke på vad som hände i söndags. Man får lite perspektiv på livet och att hon får lyfta bucklan tillsammans med oss är otroligt stort.

Jenni Hiirikoski blir tårögd när hon pratar om sin vän och lagkamrat Sara Grahn. Hon hämtade Jenni på sjukhuset och tog hand om henne efter den omtumlande händelsen.
– Jag spenderade natten på Grahn comfort hotel, säger Jenni Hiirikoski, skrattar och fortsätter:
– Det är speciellt att få en så bra och nära vän när man är vuxen då man vanligtvis skapar sådana band i barndomen. Hon betyder jättemycket för mig och hon vet att jag har hennes rygg varje dag, på och utanför isen. Det fungerar åt båda hållen och det är något vi vill visa de yngre spelarna också. Vad det betyder att stötta människorna du har runtomkring dig.

Du sa tidigare att kärleken du kände när du kom in i omklädningsrummet betyder mer än guldmedaljen. Kan du utveckla det?
– Det är så det är. Det är hårt arbete varje dag och man bildar en nya resa varje år, igen och igen och igen. Det är det som gör det speciellt, hur vi är mot varandra varje dag och hur stöttar varandra. Hur vi växer som grupp och hittar en kemi. Det är en av de avgörande faktorerna bakom Luleås mästertitlar. Vi har byggt en stark mentalitet och en vänskap.

Blev du och Sara vänner direkt när hon kom hit?
– Nej, hon var rädd för mig. I början trodde i och för sig alla att jag var någon slags supermaskin. När hon lärde känna mig förstod hon att jag var rätt normal (skratt).

Man kan lätt få den bilden av dig, att du är hård?
– Jag vet. Det är något som byggts upp inom mig under min hockeykarriär, att jag är stark.


Du har tidigare sagt att du kan tänka dig att stanna kvar i Luleå efter karriären. Det känns som att du och Grahn skulle kunna bli ett bra tränarteam?
– Ja, varför inte? Båda har passionen att hjälpa nästa generation, så absolut.

Tillbaka till slutsignalen.

När den ljöd jublade Jenni Hiirikoski i båset. Sedan drog hon på sig sin matchtröja och sprang ut till sina lagkamrater på isen.

Samma tröja hade hon på sig 24 timmar tidigare då den otäcka olyckan skedde.

Nu är den ihopsydd av materialaren Carina Marneus. Jenni bär den med stolthet och som en påminnelse att livet kan vara skört.
– När de började klippa i tröjan sa jag: "No, inte i klubbmärket" och tvingade dem att klippa runt. I morse var det en enda stor bit och Carina har sytt ihop den. Det känns speciellt att ha den i dag.

Hon är van med finalmatcher och guldjubel, men det går inte att komma ifrån att den här dagen har varit känslosam på många olika vis.
– När jag klev ut ur björngapet kom känslorna. Jag kände all kärlek från publiken och det var en väldigt speciell stund. Det kändes skönt att komma tillbaka till rinken så snabbt efter. Jag tror det var bra för mig.


När du låg där på isen, hann du tänka "Nu dör jag"?
– Jag hade miljoner olika tankar i huvudet, men jag tänkte framför allt på min familj hemma i Finland. Jag visste att de satt och tittade på matchen och jag förstod att de måste må väldigt dåligt i den stunden. Rosa Lindstedt (nära vän och lagkapten i Brynäs) ringde till min mamma direkt och sa vad som hände.

När guldet var i hamn ringde hon sin familj.
– Vi pratade mycket i går, men idag försökte vi agera som om det vore en vanlig matchdag. Jag ringde efter guldet och det var ett väldigt fint samtal.

Jesper Sandberg
Jesper.Sandberg@norrmedia.se
Mimmi Åkerlund
Mimmi.akerlund@norrmedia.se

https://kuriren.nu/sport/ishockey/artikel/hiirikoskis-tortyrtraning-22-ganger-uppfor-mattsundsbacken/jvok917l

Jenni Hiirikoski ville testa sina fysiska gränser och satte ihop ett eget lopp som motsvarar skidstjärnornas tävling i Holmenkollen på 50 kilometer och med 2 000 höjdmeter. Luleå Hockeys lagkapten tog sig upp för Måttsundsbacken 22 gånger i följd. "Jag är lite extrem, men jag behöver sådana utmaningar i mitt liv", säger hon.

– Välkommen till mitt vardagsrum, säger Jenni Hiirikoski och öppnar dörren till gymmet i Coop Norrbotten Arena.

Vid den här tiden på året kör 36-åringen oftast tre pass om dagen, ett på is och två fyspass.
– Mina föräldrar säger att jag inte har suttit still sedan jag lärde mig att gå (skratt). Det är inte bara mitt jobb, det är en livsstil och jag gillar det, säger Jenni Hiirikoski som är ansvarig för lagets fysträning.

Hur många timmar i veckan tränar du?
– Jag snittar 27-29 timmar träning per vecka under ett år. Jag har en plan för varje vecka vad jag gör.

Ja, Jenni Hiirikoskis fysik stickar ut.
Ingenting lämnas åt slumpen och hon älskar att testa sina gränser.

För att förstå hennes resa mot världstoppen börjar vi i Lempäälä utanför Tammerfors där hon växte upp. Hiirikoski höll på med fotboll, ishockey och friidrott tills hon var 17 år.
Hon var lovande som spjutkastare.
– Fysträningen kom snabbt in i bilden tack vare friidrotten. Jag har haft en personlig tränare sedan jag var 14 år och som fortsatte att jobba med mig när jag slutade med friidrotten och valde att satsa på hockeyn.

Det finns inte några andra atleter i släkten, men de har alltid levt ett aktivt liv, berättar Jenni Hiirikoski och lyfter fram sin mamma Sirpa och pappa Antti.
– Vi kommer från landet och jag är uppvuxen på min mormor och morfars bondgård, så vi vet vad hårt arbete innebär. Min pappa har alltid varit väldigt aktiv, åkt skidor, cyklat och sprungit, och min mamma, även nu när jag är 36 år, brukar följa med mig med cykeln när jag är ute och springer.

Som 16-åring spelade hon sitt första VM med det finska landslaget. Säsongen efter gjorde hon sitt andra världsmästerskap och därefter var siktet inställt på OS i Turin 2006.
Men då tog Jenni Hiirikoskis liv en stor vändning.
– Jag kraschade in i väggen.

Hon var då 18 år.
– Jag tränade för mycket och jobbade samtidigt heltid som målare. Jag har alltid velat pusha gränserna, men nu vet jag att en del gränser inte går att pusha.

I över tio månader tvingades hon vila.
– Jag mådde väldigt dåligt. Min pappa var inte säker på att jag någonsin skulle komma tillbaka, att det var över.
Hennes kropp var helt slut och psykiskt var det tufft.
Plötsligt var allt hon hade kämpat för borta och hon tvingades till ett liv hon inte var van vid.
– Det var en stor smäll för mig. Jag skulle på mitt första OS och jag kände mig besviken och trodde att alla andra också var det, men så var det ju inte, säger Jenni och fortsätter:
– När jag tittar tillbaka på det så var det kanske nödvändigt. Jag hade inte suttit här i dag om det inte vore för den erfarenheten.

Trodde du själv att du skulle ta dig tillbaka?
– Ja, men jag förstod att jag inte kunde hålla på som jag gjort tidigare. Jag kunde inte jobba heltid och satsa på hockeyn samtidigt.

Den tuffa erfarenheten har format Jenni Hiirikoski och hon bär med sig det som hände.
– Jag har lärt mig mycket av det. Att det finns ett liv utanför hockeyn som också är viktigt att ta hand om.
"Jag behöver träna för att min rygg ska hålla i hop", säger Jenni Hirikoskii som åkte på en tuff tackling när hon var yngre som tog illa.

Jenni Hiirikoski tog sig tillbaka och är i dag starkare än någonsin.
Och gränserna fortsätter hon att pusha, men med en annan förståelse.
Förra sommaren ville hon testa något som är lika utmanande som skidåkarnas lopp i Holmenkollen över 50 kilometer.
Det anses vara den tuffaste femmilsbanan med 2 000 höjdmeter och ingår i världscupen.
Hiirikoski ville utmana sig på samma sätt som landsmannen Iivo Niskanen och satte ihop ett eget monsterlopp.
– Jag ville testa på det i Måttsundsbacken. Jag har tidigare tränat där genom att gå med stavar under sommaren, så jag visst på ett ungefär hur många gånger jag behövde gå upp för att motsvara Holmenkollen, men jag visste inte exakt. Jag förstod att det verkligen skulle bli en utmaning för mig.

Det blev 22 vändor.
Hon gick upp och sprang ner.
– Det tog 3,5 timmar. Det var tufft, framför allt att hålla ett högt tempo hela tiden. Hjärtfrekvensen var väldigt hög hela vägen upp och även på vägen ner. Jag visste inte om jag skulle klara och det var därför jag ville testa det. Jag behöver sådana utmaningar i mitt liv.

I 22 år har Jenni Hiirikoski haft en personlig tränare och nyligen bytte hon till tidigare styrkelyftaren Teemu Roininen som också är från Lempäälä.
Sedan fyra år tillbaka är hon själv ansvarig för fysträningen i Luleå Hockey/MSSK.

När nyförvärvet Jaycee Magwood anslöt till laget och gjorde sin första träningsdag med ispass och fysträning i skogen, sa hon till Jenni Hiirikoski:
"Nu förstår jag varför Luleå alltid vinner guld".

Vaknar du aldrig på morgonen och känner noll sug på att gå till gymmet?
– Nej, de dagarna är väldigt få. Jag förstår också att det här inte är ett så vanligt jobb. Jag uppskattar att jag kan göra det här. Jag är från den generation som har jobbat heltid vid sidan om och kunde bara drömma om en chans som den här. Nu kan jag leva min dröm och jag är tacksam för hur mitt liv blivit sedan jag kom hit till Luleå för sju år sedan.

Vad tar du benböj, marklyft och de andra testerna ni gör?
– Det håller jag för mig själv, men jag är stark nog, säger hon med ett leende.

Strax innan vi skiljs åt avslöjar hon dock sitt rekord i chins – 29 stycken.
Det är bättre än samtliga spelare i Luleå Hockeys herrlag.

Yenni!

Än kan hon leverera.

Captain Jenni Hiirikoski's goal and three assists let Finland past rival Switzerland 4-2 at the 2024 IIHF Women's World Championship iin Utica, New York on Monday afternoon. The win was Finland's first of the tournament.

 
"..Nu har Jenni Hiirikoski förlängt sitt kontrakt med ett år.

Det betyder att den sexfaldiga svenska mästaren kommer bli kvar i Luleå Hockey till åtminstone 2026."


Jenni Hiirikoski har, enligt uppgifter, bestämt sig för att stanna i Luleå Hockey till 2026.
Foto: Simon Eliasson

Bekräftat.

Redan nu är det klart att vår lagkapten Jenni Hiirikoski har förlängt sitt avtal med Luleå Hockey så att det gäller för ytterligare en säsong – även över säsongen 2025/2026.