Ronja Savolainen

Ronja gjorde två riktigt fina matcher i helgen mot DIF. Jag tycker hon var Luleås bästa spelare i den andra matchen mot DIF. Hon är värd att lyftas fram. 20 år gammal! Hennes backspel kan komma att vara tungan på vågen för om Luleå ska gå hela vägen eller inte.

Hoppas vi får se #88 Savolainen i Luleås färger många, många säsonger till.

Michelle Karvinen lägger på mål, Emma Nordin får upp pucken till Ronja Savolainen som skjuter direkt, 2-1. Luleå - Djurgården #SDHL #SDHLgifs #twittpuck pic.twitter.com/JAaQYwotXJ

— Petter Nilsson (@bodennilsson) January 21, 2018

Ronja Savolainen stod för den här uppåkningen och mål i Luleås PP, 1-0. Luleå - HV71 #SDHL #SDHLgifs #twittpuck pic.twitter.com/b0cJBuHA98

— Petter Nilsson (@bodennilsson) December 31, 2017

Ronja Savolainen direkt ur utvisningsbåset, backhand fram till Rebecka Stenberg, 4-0. Luleå - Brynäs #SDHL #SDHLgifs #twittpuck pic.twitter.com/PXn4dbgUDi

— Petter Nilsson (@bodennilsson) November 24, 2017

Hoppas man förlänger med Ronja Savolainen. Vill se henne spela i klubbmärket nästa säsong. Ett sant nöje att se henne spela, stod upp riktigt bra med sitt fysiska spel, bra skridskoåkning och är även tekniskt skicklig och är en spelare, tillsammans med bl.a. Rebecca Stenberg, Michelle Karvinen och Jenni Hiirikoski, som man verkligen vill se i laget i framtiden.

Ronja Savolainen driver upp på kontring till Josefine Hoegh Persson, tillbaka till Savolainen, 4-1. Luleå - Linköping #SDHL #SDHLgifs #twittpuck pic.twitter.com/wjyib9cVDl

— Petter Nilsson (@bodennilsson) March 31, 2018

Härligt med förlängning

En av världens största talanger, blott 20 år ung och redan redo att ta över "Hirkans" roll när hon lägger av, påminner om killarnas Janne N..

A deep squat för 2år till i Luleå Kul med framförallt roligt  #Luleåhockey pic.twitter.com/gwzwfz1YND

— Ronja Savolainen (@Ronjasavolaine1) 13 april 2018

Får förlängt efter orden i Sportens podcast
ISHOCKEY I Sportens podcast ett Stenkast från Delfinen vädjade Luleå Hockey/MSSK:s backstjärna om en kontraktsförlängning. Nu har Ronja Savolainen fått som hon vill.



Simon Jakobsson10:33 | 2019-10-25
Den 21-årige backklippan har skrivit ett nytt tvåårskontrakt som sträcker sig fram till och med säsongen 2021/2022.

– Det känns fantastiskt att vi kommit överens om en kontraktsförlängning. Numera känns Luleå faktiskt mer hemma för mig än vad Finland gör, så jag är jätteglad att vi kommit överens om en fortsättning, säger Ronja Savolainen till klubbens hemsida.

Det nya avtalet presenterades bara en vecka efter den finska stjärnans vädjan i Sportens podcast Ett stenkast från Delfinen.

Där sa Savolainen bland annat följande:

– Om Luleå vill ha mig så kommer jag verkligen att stanna. Jag vill ingen annanstans just nu och hoppas verkligen Luleå vill ha mig, säger hon och fortsätter:


– Jag önskar verkligen att de vill skriva kontrakt med mig.

Så det är bara för Luleå Hockey att langa fram ett långtidskontrakt till dig?

– Exakt så (skratt).

Kontraktsförlängningen blev två till år och tränaren/sportchefen Mikael Forsberg är nöjd med att ha säkrat hennes namnteckning på avtalet.

– Ronja är en ung världsspelare från Finland som sprider massvis med positiv energi i gruppen. Därför känns det jättebra att vi redan nu kan presentera en förlängning med henne. Vi skall vara stolta som förening över att hon väljer att stanna kvar för att utvecklas med oss här i Norrbotten, säger han till klubbens hemsida.

– Hockeymässigt har Ronja alla de verktyg som behövs för att vara en toppspelare i SDHL och hon behöver bara egentligen bara bli lite jämnare i sitt spel, vilket vi är övertygade kommer med tiden.

Ronja har absolut höjt sin lägstanivå den här säsongen och är en av lagets viktigaste spelare.

Ronja spelar väldigt vårdat men blir ändå gång på gång utvisad (hon toppar utvisningsligan) eftersom hon är störst och starkast i närkamperna och inte flyger iväg som en vante.

Det är inte lätt för domarna men de måste börja döma mer enligt regelboken även i de närkamperna där Ronja är med.

Vilket slutspel av Ronja!!    

När det blev täta semi- och finalmatcher så fokade hon i första hand på defensiven, precis som sa hon skulle göra, och som hon gjorde det! Hon var hänsynslös mot sig själv!! Hon måste vara en av dem som täckte absolut flest skott känns det som.

Det där skickar signaler, inte bara till sina medspelare utan även till motståndarna - ”det kommer krävas JÄVLIIGT mycket för att ni i Brynäs ska komma och ta bucklan från oss!!!”. Brynäs verkar ha trott de skulle det, delvis medias fel - istället blev det ett brutalt uppvaknande för Stalder & co.

Ronja har som Hiirikoski (minst) 1 år till i föreningen och det är

IHANA!  

Kiitos Ronja!!!!

Jokerman skrev:Vilket slutspel av Ronja!!    

När det blev täta semi- och finalmatcher så fokade hon i första hand på defensiven, precis som sa hon skulle göra, och som hon gjorde det! Hon var hänsynslös mot sig själv!! Hon måste vara en av dem som täckte absolut flest skott känns det som.

Det där skickar signaler, inte bara till sina medspelare utan även till motståndarna - ”det kommer krävas JÄVLIIGT mycket för att ni i Brynäs ska komma och ta bucklan från oss!!!”. Brynäs verkar ha trott de skulle det, delvis medias fel - istället blev det ett brutalt uppvaknande för Stalder & co.

Ronja har som Hiirikoski (minst) 1 år till i föreningen och det är

IHANA!  

Kiitos Ronja!!!!

Är nog bara den "levande legenden" med nr 6 som är bättre back i laget och täcker fler skott av det jag såg i finalen.

Kramade om en sde-spelare efter en sargduell.

Som den naturligaste sak världen.

Jokerman ll skrev:Kramade om en sde-spelare efter en sargduell.

Som den naturligaste sak världen.

En annan fick en lite hårdare kram, hon låg på isen.

Vilken fredag!

Ronja förlänger med 2 säsonger.

Jennie förlänger med 3 säsonger.

Petra förlänger med 3 säsonger.

Efter den oturliga och otäcka kollusionen med Petra i matchen mot Modo i måndags.

- Direkt fick jag tankar på att OS var i fara för det är ju inte så långt dit.

Norrmedia: Hur känns det i knäet och foten?

– Foten är mest svullen, men knäet funkar bra. Det går inte att vara helt säker på hur det är inne i knäet. Det kan ju vara något som är trasigt där inne fast det känns bra. Men man ska aldrig säga aldrig. Det komme ta 1-3 dagar innan jag vet.

Låtom oss bedja.

Jokerman ll skrev:Efter den oturliga och otäcka kollusionen med Petra i matchen mot Modo i måndags.

- Direkt fick jag tankar på att OS var i fara för det är ju inte så långt dit.

Norrmedia: Hur känns det i knäet och foten?

– Foten är mest svullen, men knäet funkar bra. Det går inte att vara helt säker på hur det är inne i knäet. Det kan ju vara något som är trasigt där inne fast det känns bra. Men man ska aldrig säga aldrig. Det komme ta 1-3 dagar innan jag vet.

Låtom oss bedja.

Hon spelar inte mot GBG hur som helst, sen är det uppehåll.

Från 2020

Att sitta still i skolan var svårt. Att koncentrera sig på vad tränaren säger är fortfarande svårt.

Ishockeyspelaren Ronja Savolainen har fått höra att hon är lite för energisk och pratsam, lite jobbig till och med. De som känner henne bättre tycker bara att Ronja är Ronja.

Då Luleå Hockeys tränare Mikael Forsberg sätter sig på knä på isen med taktiktavlan i hand och ritar upp följande övning får han genast spelarnas uppmärksamhet. De lyssnar och följer hans streck på tavlan.

Utom tjejen med nummer 88 på ryggen, Ronja Savolainen.

Hon pillrar in fingret mellan hjälmens galler, hittar ett skräp i ögat och undersöker det. Då hon är klar, fäster hon uppmärksamheten på sin klubba och verkar kolla om tejpningen sitter som den ska. Alla andra har fortfarande fokus på tränaren.

Då övningen kör igång, ställer sig Savolainen sist i kön. Hon kollar vad lagkamraterna gör och gör sen likadant.

– Alla vet att det aldrig lönar sig att fråga mig vad vi ska göra. Fast jag kan ha kollat på tavlan så har jag tänkt på något annat och har ingen aning om vad det är vi ska göra, säger hon.

Som alla andra förstaklassare tyckte Ronja Savolainen det var spännande att börja skolan.

Läskigt blev det då klasskamraterna så småningom lärde sig läsa, men inte hon. Det kändes till och med orättvist.
– Det var en ganska jobbig tid. Jag undrade varför det var så svårt att lära sig så lätta grejer, grejer som inte borde vara svåra.

Det visade sig att hon hade dyslexi. Och att hon hade svårt för att sitta stilla och vara tyst. Ett skolexempel på adhd.

– Ibland då pucken inte hålls i klubban eller jag skjuter dåligt, börjar jag undra om det här är samma sak som då jag inte lärde mig saker i skolan. Självkänslan går upp och ner. Jag tror det kommer från dyslexin och adhd:n.

Samtidigt talar Ronja Savolainens meritförteckning ett helt annat språk. Vid 23 års ålder är hon både finländsk och svensk mästare i ishockey. Hon är OS-medaljör och trefaldig VM-medaljör. Och en av världens bästa backar.

Då Ronja Savolainen berättar om sin skoltid i Helsingfors och Vanda kommer hon gång på gång tillbaka till frustrationen över att ha pluggat och pluggat, men inte lärt sig nånting.

Efter att hon fått sin dyslexidiagnos på lågstadiet fick hon jobba med en egen lärare, vilket gjorde det lättare att koncentrera sig.

– I proven kunde jag ha svårt att förstå själva frågorna, så det hjälpte mycket då läraren kunde förklara frågorna för mig.

Bäst gick det på högstadiet. Hon fick mycket stöd och då hon hittade en bra rutin för läxläsningen kände hon sig också mer taggad för skolgången.

Gymnasieåren blev jobbiga.

– Jag fick inte hjälp på samma sätt som på låg- och högstadiet. Lärarna blev irriterade på mig då jag inte kunde sitta still och jag blev lika irriterad på dem, då de inte fattade hur svårt just det var för mig.

Saken blev inte bättre av att hon i det skedet redan satsade fullt på ishockeyn och var mycket borta från skolan på grund av läger och matcher.

Liksom varje gymnasist drömde Ronja Savolainen trots allt om den vita mössan och om att få fira studenten som alla andra.

– Då jag fick frågorna framför mig i studentskrivningarna kändes det helt hopplöst. Jag hade noll koll på vad jag skulle skriva. Jag insåg att jag inte hade en chans att bli godkänd. Till slut lämnade jag in ett tomt papper.

Problemet var inte att Savolainen inte skulle ha läst till studentskrivningarna, för det hade hon. Mycket.

– Oftast var det så att då jag läst ett kapitel hade jag ingen aning om vad jag läst. Så jag började om. Och så pluggade jag samma sak i en timme eller två. Då kändes det som att jag lärt mig nånting, men då jag fick frågorna hade jag glömt allt.

– Visst gjorde det mig ledsen, men jag får väl försöka på nytt senare om det skulle behövas. Fast det är nog helt samma i dag. Om jag läser en tidning, måste jag läsa typ 3–4 gånger för att uppfatta nånting.

Ronja Savolainen blev inte student, men hon gick alla kurser och fick till slut värdefull hjälp av en del lärare.

– Det kändes viktigt att få ett avgångsbetyg även om det var svårt, och i Sverige går det ju att studera vidare utan studentexamen.

Försökte ändra sig efter tränarens kommentar

Efter gymnasiet förde ishockeyn Ronja Savolainen till Luleå i norra Sverige.

Luleå hade tagit SM-guld våren 2016 – under sin första säsong – och på hösten anslöt sig den finländska landslagsbacken till laget.

Början var inte lätt. Tränaren Fredrik Glader hade till en början ringa förståelse för Savolainens matchuppladdning. Hon dansade i omklädningsrummet, hon var svamlig och hon drog med sin bänkgranne i hajpen.

– “Ronja, nu får du faktiskt vara tyst och inte lägga din energi på fel saker” sa Fredrik då. Men senare har han fattat att det är sådan jag är och att jag faktiskt kan ha fokus på matchen trots att jag dansar i periodpauserna. Det minskar inte på min energi i rinken.

Men visst gjorde hon ett försök att ändra sig.
– Mitt spel blev spänt. Jag höll för hårt i klubban, tänkte för mycket, övertänkte. Det var inte jag.

Samtidigt kändes flytten hemifrån jobbig. Att bo ensam, fixa sin egen mat och tvätt. Hon saknade sin familj och att det alltid var någon hemma då hon steg in genom dörren.

– Under det första året gick inte hockeyn så bra. Jag tränade för mycket och gick in i väggen. Men jag trivdes i Luleå och fick mycket hjälp av laget, så jag är ändå glad att jag flyttade hemifrån och tvingades lära mig vuxenlivet.

I laget har hon känt sig välkommen ända från start.

Savolainen är själv den första att erkänna att hon fortfarande har kli i benen och ofta pratar vid fel tillfälle. Det händer sig att någon berättar något för henne och hon börjar prata med någon annan utan att lyssna till slut. Ett beteende hon som yngre betraktade som normalt, men som hon i dag inser att hänger ihop med adhd:n.

Jag tycker ändå Ronja löser det hela på ett bra sätt
― Mikael Forsberg

Inför Savolainens fjärde säsong i Luleå tog Mikael Forsberg över som huvudtränare. Även han uppmanade till en början henne att koncentrera sig bättre, men nu förstår de varandra bra.

Forsberg, som länge jobbat som lärare, vet vad det handlar om.

– I hockeyn handlar det ändå om rätt korta instruktioner, vi ritar och visar, använder olika verktyg i vår kommunikation. Men jag förstår att det kan kännas jobbigt med långa videoklipp och diskussioner. Jag tycker ändå Ronja löser det hela på ett bra sätt.

Enligt Mikael Forsberg finns det nog fler i laget med samma problem, men som kanske inte uttryckt det på samma sätt som Ronja.

En av dem är landslagskompisen Petra Nieminen.

– Jag märker nog dragen hos mig själv också, säger Nieminen som har lika svårt att sitta still som Savolainen.

– Det känns bra att ha en själsfrände i laget.

BildtextGrannar, bästisar, klubb- och landslagskompisar.
Bild: Yle / Marianne Nyman

Efter det misslyckade försöket att sätta band på sin energi och sitt pladdrande vågar Ronja Savolainen i dag vara sig själv och uppmanar andra idrottare med adhd till det samma.

– Det är viktigt att prata med sina tränare och berätta att man har adhd, så att de inte hela tiden kommer och säger vad man ska göra. Det lönar sig också att säga till dem att om de tycker att man stör, så kan de ta upp det enskilt och inte framför laget.

Och visst är Ronja Savolainen själv ett exempel på att metoden fungerar.

Sommarjobb väntar efter VM-beskedet

Ishockeyn kom in i lilla Ronjas liv tidigt. Tillsammans med pappa gick hon på HIFK:s matcher och åkte skridsko på uteis. Vid 6–7-års ålder började hon spela med i ett pojklag och då hon var i 14-årsåldern började hon träna på allvar.

Ett par år senare satt hon framför tv:n då hennes ett år äldre kompis Emma Nuutinen spelade i OS i Sotji.

– Det var jättecoolt att hon fick vara med och det blev ett viktigt mål också för mig att komma till OS. Då jag fick höra att jag utsetts till OS-truppen till Pyeongchang 2018 var min första tanke hur jag suttit framför tv:n och drömt om just det här.

Ronja Savolainen har en OS-bronsmedalj som minne från Sydkorea.

Sin första VM-medalj tog hon som 17-åring år 2015. Efter det har det blivit två till, varav den senaste i hemma-VM i fjol då damlejonen för första gången nådde final, med en silvermedalj som belöning.

– Att få spela i VM-final på hemmaplan med familjen bland publiken... Jag vet inte om något kommer att överträffa det, nånsin, säger stjärnbacken nu.
Just nu är drömmen att kunna fortsätta med hockeyn länge till och att det ska kunna bli ett riktigt jobb. Ett jobb där man kan tjäna så pass mycket att man kan lägga någon slant i spar. För än är hon inte där.

Då det blev klart med annulleringen av årets VM innebar det också en förlorad möjlighet för damspelarna att utöka sin inkomst. Utan VM finns ingen möjlighet att vinna medalj och därmed heller ingen framgångsbonus.

I stället får Ronja Savolainen fundera på att söka ett sommarjobb då säsongen nu är över efter att även SM-finalerna blåsts av.

Lita på att det inte blir ett sommarjobb där man ska sitta still åtta timmar om dagen.

BildtextDet är alltid något kul på gång kring Ronja.
Bild: Yle / Marianne Nyman

Marianne Nyman
svenska.yls.fi

Ronjas plus/minus säsong är godkänd. Typ.
https://www.eliteprospects.com/league/sdhl-w/stats/2022-2023?sort=pm

Ronja Savolainen har fått smak för guld: "Vill bara vinna mer"

Sedan Ronja Savolainen kom till Sverige för sju år sedan har hon varit en av SDHL:s bästa backar. På köpet har hon tagit fyra SM-guld med Luleå/MSSK – och fler ska det bli, menar hon.
– Klart att man alltid vill vinna. När man vinner och vinner vill man bara vinna mer, säger Savolainen till Hockeysverige.se.

Ronja Savolainen har varit en av SDHL:s bästa backar under flera säsonger. Sedan hon kom till Sverige 2016 har hon varit med om att vinna fyra SM-guld, men om hon kan klä ord på känslan av att ånyo bli svensk mästare har hon inget bra svar på så här dagarna efter att hon vunnit ytterligare en medalj att lägga i prisskåpet.

– Klart att man alltid vill vinna. När man vinner och vinner vill man bara vinna mer, berättar Ronja Savolainen då Hockeysverige.se når henne för en intervju då hon är på promenad i Luleå.
– Det är också vad som är roligast, att det inte blir ”Nu har jag vunnit och är nöjd”. Jag känner i stället ”Shit, nu vill jag få ännu mera vinster”. Framför allt då ett guld, vilket är det finaste man vinna med ett lag.
– Man får fira tillsammans, ha roligt och se tillbaka på vilken fin säsong vi haft tillsammans. Det är tacksamt att få vara med i ett lag som är så framgångsrikt.
“Trodde det skulle vara lite mer jämnt”

Vad menar du gör att Luleå är unika i svensk hockey?
– Det är vad vi gör tillsammans. Alla kräver att vi ska vara bättre varje dag samtidigt som vi tränar väldigt hårt och har en hög intensitet på träningarna.
– När man är på träningarna tar man inte bara hand om sig själv utan även ser till att alla andra gör sitt bästa. Alla har erfarenheten. När jag kom till Luleå Hockey kändes det som att vinna var en vanlig grej. Jag växte mig in i det där. I Luleå fanns folk som visste hur man gjorde och då hoppade jag bara på det tåget.
– Dessutom är det väldigt proffsigt här och damerna får samma förutsättningar som herrarna. Det tror jag är den största delen.

Senaste säsongerna har det mesta handlat om Luleå och Brynäs i SDHL, hur tänker du kring bredden på ligan?
– Den är si så där. Jag trodde att det skulle vara lite mer jämnt den här säsongen nu när man får tackla. Då blir det att lagen som är lägre rankade kan stoppa spelet och hänga med på ett annat sätt. Det kändes ändå som att det inte blev så stor skillnad och i slutändan var det ändå vi och Brynäs. Jag tycker också att Djurgården hade en väldigt fin inledning av säsongen.
– Vi behöver få till att det är många olika lag och inte alltid samma lag i final. Nu kommer Frölunda upp och det tror jag är ett lag som kommer vara med och fajtas om guldet.
– Mycket handlar om ekonomin. Folk vill inte gå till ett lag där du inte kan klara dig ekonomiskt utan att behöva jobba 100 procent. Allt runt omkring är viktigt, hur man tränar, när man tränar…
– När jag tänker på hur andra har det så känner jag mig själv väldigt bortskämd. Det är svårt att lämna Luleå Hockey eftersom jag vet att här har man det så bra. Vill jag gå till ett lag som tränar sex på kvällen? Nej tack.
– Jag tycker det är tråkigt att alla inte kan ha samma möjligheter. Sedan beror det också på att alla lag i SDHL inte har SHL-lag, vilket gör att dom lagen kanske inte har samma möjligheter som oss och Brynäs som satsar på både dam och herrhockey.
– Även Leksand har gjort det bra, men det är tråkigt att AIK och Djurgården har lag i Hockeyallsvenskan. Fick man upp dom två lagen tror jag det skulle bli annorlunda.

Bra utveckling på ligan

Ronja Savolainen känner ändå att SDHL har utvecklats mycket sedan hon kom till Sverige.

– Ja, det tycker jag absolut att den gjort. Det känns som dom som jobbar inom SDHL lyssnar mer på oss. Samtidigt, att dom vill att vi ska gå mer mot herrhockeyn. Framför allt med det här att vi nu får tacklas. Vi i SDHL är dom första som får testa på det.
– SDHL har gjort ett väldigt fint jobb, Sedan finns det smågrejer. Tillexempel att man kunde spela mer i veckorna och inte alltid lördag och söndag. I stället skulle vi spela som herrarna, tisdag, torsdag och lördag.
– Som sagt var, SDHL, har gjort ett bra jobb och blivit bättre under dom sex, sju åren jag har varit här i Luleå.

Luleå vann finalserien mot Brynäs med 3-0 i matcher, men Savolainen tycker inte det var lika ojämnt som siffrorna visar.

– Brynäs är ett väldigt bra lag. I första matchen gick allt in. Sedan visste vi att dom två andra matcherna skulle vara mycket tuffare, och så blev det.
– Vi visste att gjorde vi bara vårt grundjobb och höll oss till vårt spelsystem så skulle vi inte han några större problem. I tredje matchen var Brynäs ett bättre lag, men kom inte till chanserna som dom brukar göra utan vi höll deras spelare på utsidan.
– Sedan påverkade allt det här med Jenni (Hiirikoski) lite hur vi skulle spela. Jag tycker framför allt att vi spelade efter vårt spelsystem och litade på varandra. Vi har fyra fantastiska femmor där alla vet att gör alla sitt jobb kommer det fungera. Kanske hade vi den här säsongen en mycket större bredd än vad Brynäs hade.
“Jag tänkte: Är det värt att spela hockey?”

Jenni Hiirikoski fick i andra finalmatchen en skridsko mot halsen. Skenan skar upp ett jack, men allt slutade relativt bra även om Ronja Savolainen och båda lagen såklart var skärrade.

– Jag blev jätterädd och tyckte det var riktigt läskigt. Jag visste inte hur jag skulle agera eller göra och försökte få så många kunniga personer ut på isen för att hjälpa henne.
– Det blev tårar och jag pratade ganska mycket med (Sara) Grahn… Man tänker på det värsta, vad som skulle kunnat hända. När vi väl fick höra att det gått bra och hon mådde bra blev det såklart en lättnad.
– Jag tänkte också: ”Shit, är det värt att spela hockey om man kan få sådana här skador?”. Hon hade verkligen änglavakt och det var riktigt skönt.

Hur var det att fortsätta spela efter den här händelsen?
– Det var en väldigt tom känsla. Innan hade man mycket energi, men allt bara tömdes ut. Sedan vet vi hur Jenni är och att hon gärna själv hade spelat klart matchen.
– Det var inte heller så mycket kvar av matchen och vi sa till varandra att vi skulle kriga dom här tre minuterna för henne så hon skulle ha något fint att titta på i mobilen då hon skulle se hur matchen slutade.
– Klart att det var en speciell känsla, men jag tror alla var eniga i att vi skulle spela sista minuterna för henne. Det var verkligen krigarinnsats även om man inte var i sina riktiga tankar då man spelade. Jenni mådde bra och då var det bara ut och köra.
“Jenni är som en extramamma”

En av dom som hjälpte Jenni Hiirikoski ute på isen var nära vännen, Rosa Lindstedt, som spelar i Brynäs.

– Oavsett om det var deras eller vår spelare så hade alla mått lika dåligt. Hon fick trots allt en skridskoskena å halsen.
– Nu är Jenni väldigt viktig för mig så det kanske var en annan känsla. Samtidigt, om det skulle hänt samma sak med en spelare i motståndarlaget hade jag såklart också tyckt det var läskigt. Det är bara hemskt att se och jag förstår exakt att dom inte heller tyckte det var roligt att fortsätta spela efter det där.
– Jag såg på video, från när dom filmade in i båset, att ingen av dom ville se vad som hände. Tjejerna böjde ner huvudena och hoppades på att det hade gått bra. Oavsett vem det var så tror jag det varit lika läskigt.

Vad har Jenni Hiirikoski betytt för dig som hockeyspelare och person?
– Väldigt mycket. När jag flyttade hit var jag 18 år och kom till landslaget när jag var 16. Hon har alltid funnits där och tog in mig med öppna armar i landslaget.
– När jag kom till Luleå hjälpte hon mig enormt mycket med träning, kosten och hur man ska leva som ett proffs. Om jag mår dåligt är det hon som ser att jag gör det. Då kan jag öppna mig för henne och berätta hur jag mår. Jenni är som en extramamma för mig här och en fantastisk människa.
Stora förväntningar på VM

Nu väntar VM, vilka förväntningar har du på turneringen?
– Stora såklart. Jag har haft en fin säsong och turneringar med landslaget. Vi har hittat tillbaka till vårt spel, kanske till och med bättre än vi haft tidigare. Det kändes som vi levde i det här tåget som bara rullade på och som kunde utmana Kanada och USA lite på något sätt.
– Sedan blev det många unga och mycket nytt, men även skit som hände runtomkring. Nu har vi hittat den rätta vägen igen. Alla är väldigt taggade, vi har en bra kemi samtidigt som alla kan öppna sig, vara sig själva och ha roligt. Det syns också ute å isen. Vi har haft tre turneringar, men inte förlorat någon match. Det här laget kan gå väldigt långt om vi kommer upp i vår toppform.

Ni har med stormsteg närmat er både Kanada och USA, kan ni rent av vinna guldet i VM?
– Ja, det tror jag absolut. Det kommer vara lite annorlunda nu då vi är i B-gruppen. Jag tror samtidigt att det är bra för oss att få spela matcher liknande dom vi gjort under hela säsongen. USA och Kanada har ett litet annat tempo och spelar en lite annan hockey.
– Vi kan få mer självförtroende genom att spela dom här matcherna i B-gruppen och jag tror att gör vi det vi gjort hittills, även lite bättre, kan vi vara topp två.

Du kan ställas mot Sara Grahn, hur gör man enklast mål på henne?
– Vi skrattade åt det jag och Sara.
– ”Ni vet exakt hur ni ska göra mål på mig”
– ”Men du vet exakt hur jag skjuter”
– Sara är en fantastiskt bra målvakt och jag är väldigt glad att hon får vara med i VM. Det kommer vara till stor nytta för Sverige. Men du frågade om hur man gör mål på henne, Vi får helt enkelt hoppas att hon har en dålig dag. Annars kommer det vara svårt att göra mål på henne, avslutar Ronja Savolainen med ett skratt.

https://hockeysverige.se/2023/03/24/ronja-savolainen-har-fatt-smak-for-guld-vill-bara-vinna-mer

Det skulle vara bra för framtiden med ett långt kontrakt med Ronja.
Hon och Jenni kan vi bygga laget runt under många år.

Ranking: Svenskfinlands 50 största idrottshjältar genom tiderna Svenska Yle

Plats 42. Ronja Savolainen, ishockey – stjärnback då historiska guldet blir till silver

Under några förvirrande minuter är Ronja Savolainen och hennes lagkamrater världsmästare. Finland har gjort det som skulle vara fullständigt omöjligt. De har röjt undan båda de nordamerikanska hockeyjättarna och vunnit ett sensationellt VM-guld i Esbo.

Efter en nervös väntan förkastar domarna – enligt många felaktigt – Petra Nieminens förlängningsmål och istället tar USA hem guldet efter straffläggning.

Trots den bittra finalförlusten är turneringen en jätteframgång för Finland, som för första gången spelar VM-final och lockar miljonpublik framför tv-apparaterna. 

En av Damlejonens viktigaste spelare är Savolainen, som bland annat blir matchhjälte genom två mål i semifinalsegern över Kanada. 

– Att få spela i VM-final på hemmaplan med familjen bland publiken... Jag vet inte om något kommer att överträffa det, nånsin, säger Savolainen i Sportliv i mars 2020, ett år efter den historiska turneringen.

Tack Ronja, lycka till och välkommen tillbaka när det passar!

8 säsonger. 6 SM-guld. Tack för den här gången Ronja! pic.twitter.com/6BWwU3FKSP

— Luleå Hockey (@LuleaHockey) April 15, 2024

https://kuriren.nu/sport/ishockey/artikel/savolainen-om-mammas-tarar-jobbigt-att-saga-hej-da-till-lulea/jd076q1l
Savolainen om mammas tårar: "Jobbigt att säga hej då till Luleå"
Hon har varit en stor del av guldmaskinen Luleå Hockey/MSSK, men efter åtta år är Ronja Savolainen redo för ett nytt äventyr. Det svåra valet känns i hjärtat, även för hennes familj. "Mamma var här och hälsade på innan jag skulle åka på VM och hon brukar aldrig gråta, men när hon sa hej då så grät hon", säger hon.

"Det är tack vare henne jag vågade ta den här utmaningen", säger Ronja Savolainen och syftar på Johanna Fällman som just nu spelar i den nya proffsligan PWHL.
Foto: TT

Ronja Savolainen kom till Luleå Hockey/MSSK som 17-åring och blev med tiden klubbens färgstarkaste profil. Den fysiska och offensiva backen har gjort stora avtryck på isen och även underhållit fans och media på ett frispråkigt sätt.

Nu vill 26-åringen försöka ta en plats i den nystartade proffsligan PWHL i Nordamerika och det mesta talar för att tiden i Luleå Hockey är över.
– Om jag blir draftad är det såklart ett slut, i alla fall för nu. Om inte så har jag dörren öppen. Luleå är mitt andra hem och tiden här har varit magisk. Jag såg ut som en liten bebis när jag flyttade hit och var helt lost i livet. Jag vill verkligen tacka hela föreningen och alla lagkompisar. Jag vet att jag alltid kan komma tillbaka.

Luleå har varit speciellt på många sätt och vis, även för hennes familj som ofta varit på besök.
– Mamma var här och hälsade på innan jag skulle åka på VM och hon brukar aldrig gråta, men när hon sa hej då så grät hon. Jag tänkte herregud, det är första gången hon gråter när hon säger hej då till mig. Senare fick jag höra av min syster att hon grät för att hon inte visste om hon skulle komma tillbaka till Luleå någonsin igen. Jaha, tänkte jag, det var inte tråkigt att säga hej då till mig, utan det var jobbigt att säga hej då till Luleå (skratt).

– Staden har också fastnat hos familjen som verkligen älskat att vara här. Det känns tryggt att jag köpt lägenhet i Luleå som jag förhoppningsvis har kvar under längre tid så att jag alltid kan komma tillbaka.

Vad händer om du inte blir draftad?
– Jag har pratat med Luleå och sagt att de såklart inte kan vänta till juni då draften är. De måste få in sina spelare och jag vet inte om det finns plats för mig sedan. Blir jag inte draftad så blir man free agent och då kan vilket lag som helst ta mig, vilket också är bra. Jag har ingen plan B och jag får ta det som det kommer. Har inte Luleå en plats får jag kolla på andra alternativ, kanske Schweiz.

Ronja Savolainen har pratat med Johanna Fällman som just nu spelar i PWHL med New York. Hon är en av få européer som lyckats ta en plats denna säsong.
– Det är tack vare henne jag vågade ta den här utmaningen. Hon är hemmakär, men har vågat, och då har jag tänkt varför vågar inte jag? Hon blev inte draftad och fick ta den långa vägen för att få en plats. Ibland blir man draftad på grund av namnet, men det är ju verkligen vad du gör ute på isen som betyder något. Hon är en spelare som verkligen gör allt för laget och slänger sig framför pucken om det behövs. Hon är en spelare som alla lag behöver och det hon gjort hittills där borta är imponerande.